Vi inleder med energi och en självsäkerhet. Vi håller i boll har ett rätt så simpelt rörelsemönster men som ger effekt. Vi använder oss frekvent av våra yttrar samt försöker få Lundby att behöva flytta på sig och skapa räknefel. Efter 16 minuter hamnar bollen i Lundbys straffområde efter en längre period av gul-blå anstormning, bollen letar sig till en grönvit hand och domaren för dagen är säker på sin sak: Straffspark.
Vår målmaskin som sällan gör en besvikelse från 11 meter kliver fram och sätter in 1-0 på ett mycket behagligt sätt. Enorm glädje, lättnad och energi fyller Nordic Wellnes Arena. Efter 1-0 fortsätter vi att trycka på och skapa flera heta chanser. Tillslut i matchminut 25 vill bollen återigen hitta in i Lundbys mål genom kaptenernas kapten, Putte Noaksson.
Efter 2-0 blir vi dessvärre lite halvt naiva i vårat spel och det slarvas en del vilket Lundby självklart utnyttjade och tillslut i en omställning tar sig Lundbys kapten, genom en soloräd, in i det blå-gula straffområdet och gör där inga misstag. 1-2 på tavlan och helt plötsligt är det match igen. Resterande del av halvleken är dessvärre lite fram och tillbaka med stundtals kontroll blandat med lättare desperation. Resultatet står sig till halvtid och vi går in och vilar med en 1-2 ledning.
I halvtid ställdes det en väldigt tydlig fråga från tränare Jörnvik: Tror vi på fullaste allvar att det är klart? Nej, inte alls. Det behövdes hästkrafter för att ta sig i mål och en del tur. Det manades på ordentligt om att gå tillbaka till grundspelet. Spela enkelt, få Lundby att förflytta sig och kliv rakare från spelyta två. Med tro, hopp och några justeringar kliver laget ut för den andra halvan av matchen för att försöka döda matchen.
Andra halvleken inleder man på ett helt annat sätt än vad man avslutade första på. Det visas en helt annan vilja. En helt annan pondus och det spelas en enklare, tydligare och rakare fotboll. Det fightas verkligen på hela planen. Och såklart ger det utdelning. För i matchminut 57 får vi en frispark på högra delen av planen ganska så tätt ifrån straffområdeslinjen. Det tunga artilleriet kliver fram och Forsblom släggar iväg en stenhård frispark som målvakten får rejäla besvär med. Så mycket besvär att bollen hamnar i mål. 3-1 på tavlan och många citerade nog Lasse Granqvist i sina huvuden: SÅ SKA MAN JU GÖRA.
Efter det förlösande första målet i andra halvlek så matades det på. Med kontroll och en vilja till att verkligen sätta spiken i kistan. Och ja, någon var tvungen att göra det. I matchminut 75 efter en liten tilltrasslad situation i straffområdet, smäller Muamer Talic till bollen rätt upp i nättaket och herregud. Vilken glädje. Vilken eufori. Vilken lättnad.
Resterade del av matchen var en ren transportsträcka – mot vadå? Jo en SERIESEGER.
Domaren blåser av matchen och ett vilt jubel och firande påbörjas. Samtliga 28 i truppen + delar publiken invaderar planen för att fira, hurra, gratulera kramas och dela glädjen över att efter en lång väntan äntligen vara i hamn.
Ja ord kan egentligen inte beskriva denna afton. 11 år sedan var det senast Kärra KIF vann en serie och avancerade i seriesystemet. Det är en lång tid. Men med tålamod, struktur och ett fantastiskt engagemang från alla spelare, ledare och funktioner runt om klubben så är vi äntligen där vi hör hemma.
Tre matcher återstår. Det ska slåss om 9 poäng. Samtliga 9 poäng kommer vi jaga. För vi är inte klara. Vi vill mer. Och det kommer vi visa sig.
Ett stort tack.
Tack alla fantastiska supportrar som står enade bakom oss i ur och skur. Vad hade vi gjort utan er?
På återseende alla fantastiska Kärraiter.
Go gula och blå.
